Imorgon är det då dags att springa VårRuset! På ett sätt ser jag fram emot det. Det ska bli roligt men jag har ju aldrig sprungit ett lopp tidigare. En sak som är riktigt jobbig är att jag har så fruktansvärt höga förväntningar och stor press på mig själv. De två gångerna jag har sprungit nu inför vårruset har jag pressat mig själv väldigt hårt och det mår jag inte alls bra av. Och när jag inte når upp till mina egna förväntningar på mig själv blir jag besviken. Jag har alldeles för stark tävlingsinstinkt för mitt eget bästa.

Jag har två mini-me på vars en axel, en ängel och en djuvul. Jag kan verkligen se och höra båda inne i mitt huvud. Den ena säger saker som "spring för fan, du måste klara detta under XX minuter!" och så svarar den andra " Ta det lugnt, du är inte tränad för detta, loppet då det verkligen gäller är om ett år, du har tid att träna"
Djävulen verkligen hånar mig när jag inte springer tillräckligt bra och inte orkar medans ängeln egentligen har en bättre uppfattning om saken att detta bara är träning inför NÄSTA vår!

Nu ska jag sova gott och vila upp mina trötta ben efter bodypumpen nu ikväll så ska det nog gå bra imorgon! Bara jag inte gör en sådan dundertabbe som jag gjorde sist jag sprang!