Idag var det ju då dags för vår redovisning av vårt 50-sidiga arbete.
Min dag började med att jag missade bussen som ska gå 08.07 men detta varierar från 07.55-08.20, idag den tidiga varianten Så jag fick vända på klacken och röra mina små ben snabbt till min bil 30 meter bakom mig. Körde till andra sidan byn och hann precis med bussen därifrån.
Väl inne i Malmö var det helt sjuka köer som vanligt så efter att ha suttit i kön mer än 10 minuter hoppade jag av bussen en hållplats tidigare och gick sista biten. Bussen jag skulle byta till hade först uppehåll innan den körde och sen fastnade även den i en kö! Sådana här dagar undrar jag verkligen varför jag försöker vara duktig och åka kollektivt i stället för att köra själv. Jag kom inrusande i salen några minuter försent under tiden resten av gruppen förberedde redovisningen, vi hade blivit lottade att börja (givetvis när jag var sen).

Nu till det räliga som hände:
Jag började att redovisa efter inledningen så jag började efter kanske 2 minuter. Jag hade en ganska liten del som tog kanske 3 minuter att redovisa, sen var jag klar! Efter kanske 15 minuter började jag känna mig konstig och tänkte gå och sätta mig. Jag skulle smyga lite diskret bakom de andra i gruppen men när jag kom fram till väggen började det svartna och synen försvann mer och mer. Eftersom jag inte såg vart jag gick så stannade jag där och lutade mig mot väggen. Då började Maries röst försvinna mer och mer och ett starkt brusande ljud hördes i stället. Jag började svettas så mycket som om jag satt i en bastu. Det fullkomligt rann av mig överallt. Jag skulle precis sträcka upp armen och peta till Maria eller Johanna men då märkte jag att tungan hade domnat så jag inte kunde prata och jag orkade inte heller röra armen så långt. Där stod jag intill väggen, bakom mina gruppmedlemmar så ingen såg mig, utan att se, höra eller kunna säga något. Svetten bara rann och rann utan att jag kunde göra något.

Sen kom allt tillbaka och redovisningen var slut. Jag skyndade mig ut på toaletten för jag svettades fortfarande som ett djur. När jag kom tillbaka märkte alla att något var fel och jag berättade. Min lärare skyllde först på att jag hade varit nervös och bla bla bla. När jag hade förklarat 20 gånger att den redovisningen inte var något alls att vara nervös för och att jag inte har känt något obehag inför den alls så gav hon sig om det. Men hon gick snabbt över till att få det till att jag äter för lite. Det är ju klart. Jag är smal alltså äter jag för lite. Det säger sig själv! Eller inte!?! Hon skulle bara veta..

Jag drog till med en frukost à la Sanna framför ögonen på henne sen. 2 st ostbullar med pålägg, kanelbulle, en klase vindruvor, drickyoghurt, te, apelsinjuice. Det tryckte jag i mig på 10 minuter och var sen redo för lunchen...