Anledningen till att jag har varit slö med bloggandet den senaste tiden är för att morfar har varit riktigt sjuk och blivit mycket sämre för varje dag och jag har varit mycket på sjukhuset hos honom. Natten till idag sov jag hos mormor i deras bäddsoffa, just like the old times. Men det var för att hålla mormor lite sällskap och för att hon skulle kunna komma in fort till sjukhuset om det skulle vara så.
Som de flesta andra dagar gick jag direkt från praktiken upp till morfar. Jag var där innan jag börjde, på lunchen och efter jobbet igår. Även idag gick jag upp där direkt på morgonen, på lunchen (gick där ifrån kl 13) och sen när jag slutade. Jag vet inte varför men jag gick tidigare idag, redan strax efter 14. När jag kom dit fick jag nästan en chock. På lite mer än en timme hade läget förändrats väldigt mycket. Visst, jag har hela tiden vetat att det inte har varit långt kvar, men detta hade jag definitivt inte väntat mig på en timme. Mamma kom in strax efter mig och då var nästan allihop samlade.

Han slutade först andas men jag såg tydligt att pulsen fortfarande slogs eftersom jag satt vid honom och hade händerna på hans arm. Han tog några andetag till och därefter saktade pulsen in mer och mer för att sen stanna helt. Redan klockan 15.10 slutade älskade morfar att andas, omringad av sina 3 döttrar, 4 av 7 barnbarn och givetvis mormor. De 3 sista barnbarnen kom strax därefter. Vi visste ju verkligen inte att det skulle gå så otroligt fort från att min moster såg tecken på att det var dags tills det var över..

Allt gick verkligen lugnt och fint till och det käns bra att vi var så många där inne. Jag vet inte hur men jag tror att vi på något sätt kände det på oss. Varför skulle annars så många av oss ta ledigt från jobbet, gå tidigare eller något annat. Det enda som hade kunnat göra det bättre hade varit om mina sista tre kusiner också var där just då.
Det känns lite lättare nu med tanke på att han inte lider mer. Han såg så lugn och fridfull ut när vi gick där ifrån.

Jag tar mig friheten att lägga upp den här bilden på oss allihop.
Bilden är tagen på min student -07 och det är jag och morfar i mitten.

Älskade morfar, saknaden kommer att vara enorm, för evigt.. ♥