Igår var jag på Nova med Micke. På kvällen passade jag hundarna och tittade på tv hos mormor. Idag var jag hos en kändis och tränade inför begravningen på torsdag. Sen åkte jag, Andy o Sandra till mormor och hjälpte henne att möblera om.

Det var min helg i korta drag!

Nej men "kändisen" jag var hos idag är en av mina kusiner. Visst, han må vara känd, men för oss är han fortfarande samma underbara människa och lika mycket/bra kusin som alla andra. Vi tränade på låten vi ska sjunga och gjorde om den lite. Vi pillade även ihop lite material till det Jim ska säga om morfar så som vi barnbarn upplevde honom. Det var väldigt svårt att sätta ord på vilken människa han var för oss för han var ALLT. Hur hur uttrycker man det?

Idag när jag satt i bilen kom tårarna som från ingenstans och bara forsade ner. Alla mina känslor krockar och det råder känslomässig kaos i min kropp för tillfället. Jag fasar för begravningen. Det kommer bli enormt jobbigt och jag mår dåligt bara jag tänker på det. Samtidigt är jag stolt att vi ska göra detta för honom. Hade han vetat att vi skulle göra detta hade han blivit enormt rörd. Eller jag VET att han vet våra planer, han bevisar ju gång på gång att han finns med oss, älskade morfar! ♥ Och så är det min och Bos ettårsdag imorgon och det ska vi fira. Så nu tänker jag ömsom på begravningen, ömsom på ettårsdagen. Det är verkligen en enorm krock mellan glädje och sorg för tillfället.

Den här begravningen kommer vara den mest personliga som jag har varit på. Den som kommer vara mest anpassad efter den som har gått bort.

Alla 7 kusinerna. Tyvärr är en kusin i Thailand och kan inte vara med på begravningen.
Någon mer än jag som får lite Dawsons Creek- feeling av denna bilden?



En ängel ska bära vår hälsning till dig, du är alltid en del utav oss
♥